Ett litet matvrak



Jag har tillbringat kvällen hos den underbaraste av alla underbara, Lenita.

Hon var lite sjuk men jag tog gärna risken att bli smittad då jag inte träffat henne på tusen år känns det som. Vi pratade, pratade och pratade. Vi är bra på att prata.

Mitt i allt prat tog vi också en paus för att kunna stoppa i oss alldeles för mycket tacos. Det är otroligt hur mycket mat en liten person på 158cm. kan vräka i sig. (skolsystern tog ifrån mig allt hopp om att nå 160cm.) 

Nu, Sova!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0