Vi for en sväng in på samhället idag och lyckades såklart glömma det vi skulle göra. Dock gjorde vi andra trevliga saker som vi också tyckte vi skulle göra. Vi såg till exempel en fin utställning med "Nya konstnärer" som gått kurs i vinter hos en konstnär. Jag önskar jag kunde måla lika bra som vissa av dem. Jag upptäckte också att grannen är, som han på ateljén sa, en riktig naturbegåvning.

Det öser ner här utanför nu. Jag har dock beställt vackert väder till på lördag. Jag hoppas det blir levererat i tid...

 

Idag blev det shorts för första gången i sommar. Solen strålar mest hela tiden idag och det gör mig så trevligt glad:)

Jag har målat lite till men det blev väl sådär.. röker gör hon också, alltså hon på målningen. Inte hälsosamt. Jag har dock en superfin bild nersparad på datorn som jag skulle vilja måla av. Jag lär aldrig få till den bra...

Kumminskorpor är så goda så jag skulle kunna proppa i mig av dem tills jag spydde nästan. Sådana skorpor har jag gjort idag. Det tog ganska lång tid men det var det verkligen värt!

Nu ska jag se klart en film.

Jag har gjort klart min tavla nu. Jag sabbade den inte så mycket, även om jag inte blev helt nöjd med håret på en av dem...

Här följer tavlans utveckling.















Ja, så blev den alltså.

Har börjat vakna ganska tidigt nu på mornarna. Det är ganska skönt att kunna äta frukost i lugn och ro innan de andra i familjen vaknar. Ibland är Linnea redan uppe men hon sitter ändå bara och tittar på TV så henne ser eller hör jag inget av där jag sitter vid frukostbordet. Det är bara jag och min tallrik med fil. Lugnt och skönt.

Min pappa är ganska kul tycker jag. Han spelar in de fotbollsmatcher han inte hinner se och sen när han tittar på dem så snabbspolar han och pausar och spolar tillbaka om det blir mål. Så tittar han på det, säger kanske något i stil med "riktig tavla av målvakten", och börjar sedan spola. Tills det blir mål igen.

Midsommar idag. Regn, regn och regn.

Mina syskon och min kusin, det blonda lilla yrvädret, suger i sig helium och låter som något ur ett mycket störigt barnprogram.

Jag har blivit lite besatt av årets VM-låt. Jag blir så glad av den, så sugen på att dansa och bara fly från gråa, kalla Sverige. Fly till något ställe där solen skiner och folk dansar och sjunger på gatorna, klädda i färgglada kläder och med breda leenden på sina läppar. Bra låt.

Min statistik går ständigt neråt så snart skulle jag ju kunna skriva Du här på bloggen då jag snart nog bara har en läsare. Men så länge någon läser så fortsätter jag att skriva, och om den läsaren också försvinner fortsätter jag nog ändå för min egen skull. Ja, jag är en självcentrerad egoist.

Här är en fin, sommrig bild. Så här ser det verkligen inte ut idag.


Glad midsommar!

Jag har ont. Jag hade ont i morse. I huvudet, nacken och axlarna. Nu, efter att ha staplat ved hela dagen, kan jag tillägga knäna (mitt vänstra dör snart), armarna, fötterna och händerna. Men pengar läker alla sår. Nej, så är det ju inte men i detta fall är det så.

Jag är så glad! Okej, jag är inte så vällda (ja jag vet det är inte ett riktigt ord, alexander och oskar har påpekat det tusen gånger) munter men jag är ganska nöjd. Nöjd med att jag fortfarande inte lyckats sabba min fina tavla, fast jag målat typ hälften redan. Jag tänkte lägga upp en bild på det jag hittills åstadkommit men sen tänkte jag att nej, ni får vänta tills den är klar:)

Nu ska jag koppla ifrån internet så att min bror kan spela nåt dödar-spel på andra datorn utan att det laggar.

Är hemma igen efter allt städande. Min nacke och mina axlar jämrar sig som bara den. Då och då stämmer knäna in i gnällkören. Men pengarna botar nog mina åkommor så snart de ramlar in på kontot.

Jag blev så glad när jag kom hem och såg min påbörjade tavla. Det är nog den tavla jag är mest nöjd med. Jag är ju dock inte klar med den än så det kan ju hinna ändras... men förhoppningsvis inte!

En grej som är lite kul, men som min bror sa inte alls var kul, och som kanske ingen annan heller tycker är kul, är att varken igår eller i förrgår ställde jag alarmet, för jag tänkte att vår arbetsgivare skulle väcka oss, och så vaknade jag precis klockan 05.57 båda dagarna!

Tänk vilken tur att min mamma läser denna blogg. När hon insåg att jag var i förtvivlat behov av min färg ringde hon och berättade för mig att den lilla färglådan var gömd i den lilla bänken i köket. Så fint med hjälpsamma mammor!

Nu har jag börjat med en stor tavla i akryl. Den föreställer två clowner men jag har inte hunnit så långt än, och nu får tavlan stå orörd ett tag framöver eftersom jag, om cirka en timme, ska bege mig till fasans hus. Alltså huset jag ska städa. Det lär behövas blod, svett och tårar (det lär vara jag som lipar) innan vi är klara, min bror och jag.

Jag ville så gärna måla på en av de stora dukarna idag och så hittar jag inte min färg. Jag har målat med oljefärg de senaste gångerna men nu vill jag måla med akryl igen. Jag förstår inte var den kan ha gömt sig...

I eftermiddag ska mamma skjutsa mig och bror min till våran "arbetsplats" där vi ska städa. Jag tycker verkligen inte om att städa men jag tycker om pengar så därför har jag ändå tagit jobbet. Efter detta lär jag ju inte heller tycka att det är så jobbigt att bara damsuga lite hemma. Jag får kanske något sorts bra ut av detta. 

Detta är en målning i oljefärg som jag gjorde förra helgen.

Blev ingen städning idag. Dagen spenderades istället med att försöka få tag på den som gett mig jobbet. Första försöket gjordes klockan 09.14 men ingen ville svara på andra änden. Efter detta gjordes ungefär ett försök varannan timme, både på hem- och mobiltelefonen. Sen ringde jag till arbetsplatsen för att se om denne någon stod och slavade i köket. Så var inte fallet. Jag ringde till och med grannen till denne någon för att se om hon visste var jag kunde finna denna okontaktbara person. Nej, det visste hon inte. Efter att nästan hela dagen gått ringers så denne någon och talar om att mobiltelefonen hade gett upp tidigt denna morgon och att den vanliga telefonen varit död sedan länge.

Meningslös dag? Ja, lite kanske.

Och vädret är inget att hurra för så man kan inte bara njuta v sommaren heller, eftersom den inte verkar vilja infinna sig någon gång. Jag har faktiskt längtat lite efter Umeå idag. Där kan man alltid hyra en film eller hänga på ett café med vänner om vädret inte är av det bästa slaget.

Men när jag längtar efter staden kliver jag bara ut genom ytterdörren, ser mig omkring och konstaterar att hemma är nog den vackraste platsen på jorden.

En bit av huset.


En bit av vägen.


En bit av våran gärdsgård och träden jag klättrade i som liten.


Ännu en bit av mitt underbara hem.

Idag har jag börjat rensa i garderoben så när jag går till sängs kommer jag bli tvungen att bana mig fram mellan olika klädhögar. Annars har jag inte gjort så mycket, förutom att måla klart min lilla tavla. Jag måste lugna mig med måleriet för annars kommer mina taveldukar ta slut innan ens hälften av sommarlovet har passerat.

Här är min lilla tavla

Fin va? Okej, den kanske inte var så märkvärdig men ändå;)

Den här tavlan målade jag för någon dag sedan. Bilden blev tyvärr lite oskarp.

Nu ska jag sova så jag orkar upp imorgon. Jag ska städa då. Det lär ta några dagar. Det är inte vårt hus dock.

Ses när det är över, om inte damråttorna ätit upp mig...

Jag jobbar hårt för att förbättra hushållskunskaperna. Idag serverade jag min familj chili con carne. Min bror var som alltid lika uppmuntrande. "Den var inte lika god som mammas" var hans omdöme. Tack bror! Den var dock visst helt okej ändå för han åt ju:)

Imorgon ska jag sortera i garderoben. Woho, kul...

Tänkte gå hem efter jag slutat jobbet idag. Det är ju bara åtta km. Nu har jag slutat men istället för att dra på mig skorna och börja vandra sitter jag här vid en dator. Regnet smattrar mot taket och jag känner verkligen inte för en dusch. Det blir alltså till att vänta på mor och far som kommer förbi vid halvfyra.

Det innebär alltså att jag har nästan tre timmar jag kan tillbringa vid denna dator. Läge för ett otroligt bra blogginlägg va?! Synd att jag inte har så mycket att säga.. Jag kan dock ta upp ett lite oroväckande faktum...

Jag är lite av en nörd. Nu tänker ni väl "men ofta du kom på det nu?" Men jag pratar om en speciell sorts nörd. En sportnörd. Det är inte så att jag själv utövar sport, det är för krävande, men de senaste kvällarna har jag suttit i soffan bredvid pappa och ryckts med i VM:s magiska värld. Det är faktiskt riktigt trevligt att sitta där medan pappa ifrågasätter domaren, klagar över alla filmningar och konstaterar att mittbacken är helt dum i huvudet om han tror han ska komma undan med sin tackling. Jag sticker in något mm.. eller jo.. ibland, osäker på om han pratar med mig, spelarna eller sig själv.  

Idag kockade jag som en verklig mästerkock! Jag hackade lök som en mästerkock, jag skärde kycklingen som en mästerkock och mellan allt mästerkockande sprang jag fram och tillbaka mellan spisen och mamma för att fråga om varenda liten grej som skulle i grytan. Jag kommer bli en underbar hemmafru åt någon, någon dag...

Haha!

Nu ska jag snart sova så jag kan kliva upp 05.30 imorgon för att ta mig an min sista arbetsdag.

Jag var just inne på Britta och Annas blogg och läste där att mitt inlägg på deras blogg var så bra så jag aldrig skulle få gästblogga igen. Tänk om mina inlägg på min egen blogg var lika bra. Det är som så svårt att hitta inspiration till bra inlägg nu för tiden...

Jag har äntligen lagt in alla mina bilder på datorn så jag kan ju bjuda på en nu.
Den otroligt vackra utsikten som jag aldrig mer kommer få njuta av... okej, den är kanske inte otroligt vacker men det är ändå lite vemodigt att jag aldrig mer kommer stå i mitt (förra) fönster och se ut över dessa hus.

Har jag nämt att jag älskar min bror? Just idag älskar jag honom extra mycket. När man kommer hem efter en lång arbetsdag, öppnar dörren och känner doften av nybakta bullar, då är det äkta lycka!

Första dagen i arbetslivet. Tungt. Nej, inte så farligt. Jag är dock ganska trött. Min bror har visst gjort saft. Undra om den är drickbar..? Av hans min att dömma var den inte det.

Nu är jag så hungrig så jag skulle kunna tugga i mig köksbordet, men jag ska inte göra det för då blir mina föräldrar inte glada på mig. Jag ska bara vänta på middagen till ljudet av min kurrande mage.

Nu har jag fixat ett till jobb i sommar, nästa vecka! Det är dock inte alls ett tilltalande jobb men förhoppningsvis blir det bara två dagars jobb och sen en tusenlapp för det. Imorgon ska jag upp klockan sex för att fara på mitt första sommarjobb. Det blir en vecka på dagis, som numera heter förskola av någon anledning.

Vädret är inte det bästa idag.. Det kan få vara halvdåligt väder nu i början men sen när jag blir ledig då vill jag ha solsken vareviga dag!

Jag älskar min by och mitt hem. Det är så underbart vackert här. Sommaren blir nog bra ändå.

Nu är jag alltså hemma igen. Det var nästan en månad sen sist. 

Om man räknar bort den envisa huvudvärken, det dåliga vädret och det faktum att jag lämnade mina vänner har dagen varit riktigt bra. Jag åt indiskt med mina föräldrar så jag höll på att spricka, vi köpte skor till mig, jag införskaffade en fin topp och en ännu finare klocka och målarduk och färg. Det enda jag betalade själv för var mina målarsaker. Det gick dock på 450 spänn... Men jag är nöjd!

Nu ska jag njuta av att bara känna mig hemma:)

Nu ekar det nästan i mitt rum, så tomt är det. Rummet kommer vara mitt i cirka två timmar till. Mina föräldrar sitter just nu i vår lilla bil, på väg hit för att hämta hem sin älskade dotter. När jag vaknade idag kändes det inte alls bra. Nu börjar det dock kännas helt okej. Jag förlorar ju inte det jag har här. Jag tar bara en paus från det.

Åt middag ute på taket med Elin, Ronja, Britta och Anna. Tårta till efterrätt. Kommer aldrig glömma de magiska stunder jag haft tillsammans med dessa personer. De är alla så underbara på sitt sätt. Alla olika men ändå en perfekt match. När jag kommer hem till kamerasladden ska jag lägga upp fina bilder av tiden här. 

Jag ska jag sova i denna säng för sista gången snart. Imorgon far jag hem! Sorgligt men också efterlängtat. Så grymt efterlängtat:)

Idag fick Anna äntligen sin pizza. Hon åt ju pizza igår men nu fick hon äta pizza med mig. Vi gick till parken och satt där och åt. Det var inte bara jag och Anna utan även Ronja (som var snäll och delade en pizza med mig), Britta och Elin som satt och njöt i solen.

Jag såg också några av mina klasskamrater som letat sig ut i solen även de.

Sen blir det någon sorts sallad och bröd till middag här i sofforna med tjejerna. Mina fina tjejer. Fast så kan man nog inte säga för de är sina alldeles egna, självständiga, underbara personer. Men de är Mina Vänner. Det är jag så glad över.

Det här är första dagen av sommarlovet och jag är redan uppe. Eftersom frukosten serveras mellan sju och halv nio blev det ju till att kliva upp tidigt för jag vill inte missa min sista frukost här. Uppdukade frukost.

Igår träffade jag min fina kusin som jag inte sett på hur länge som helst. Hon bjöd mig på mat. Jag tyck om na ja. Sen pratade vi mycket, jag pratade nog mest kanske... Det är så skönt att träffa folk som man liksom har känt sen alltid.  

Idag ska jag packa ner allt. Allt utom det jag behöver imorgon, och det är inte mycket.

Jag vill skriva så jag gör det. Alltså något annat än det jag skriver här. Problemet är bara att jag vet att jag inte kommer kunna fortsätta på samma text senare. Det funkar aldrig. Ska jag skriva bra, ska jag skriva allt på en gång. Men jag hinner nog skriva ganska mycket. Jag har ju inte så mycket annat att göra...


 

Imorgon är det skolavslutning. Då går jag till skolan även om jag råkar vara döende. Det känns dock lite bättre nu, helst efter att jag duschat. Jag hoppas jag duschade av det mesta av förkylningen. Nu känner jag att jag är nå så grymt hungrig men magen får vänta och längta till frukosten imorgon.

Jag hoppades att någon av mina föräldrar skulle ringa mig men jag undrar om de inte gått till sängs nu för att orka med ännu en hård arbetsdag imorgon. Jag ska också gå och lägga mig nu så att jag orkar med skolavslutningen.

Haha! Nu just när jag satt och finurlade på en bra överskrift ringer min kära mor, så nu lämmnar jag det tomt överst för att prata med henne istället:)

Jag vaknade idag och kände mig ganska okej. Sen satte jag mig upp, och började hosta som en tok.  Det blev alltså ingen utsparken för mig inte. Imorgon tänker jag dock gå till skolan även om jag så svimmar på vägen. Jag måste ju säga hejdå till mina kära klasskamrater. 

Nu ska jag tröstäta bullarna jag införskaffat till picknicken jag inte kunde vara med på.

Idag klev jag upp klockan sju och åt frukost. Sen gick jag och sov igen och vaknade halv tolv. Det var skönt att få sova ut då jag hade problem med att somna igår eftersom min hals värkte och näsan rann. Näsan rinner som bara den idag också. Näsdukarna jag hittade när jag städade kommer verkligen till användning nu.

Jag hoppas jag kan gå på skolan imorgon, även om jag inte kommer kunna vara med på allt det roliga.

Nu ska jag öppna ännu en förpackning med näsdukar.

  

Som jag känner mig nu är det inte så troligt att det blir något Slaget om Midgård för mig imorgon. Min hals, som förut kändes som om sniglar bosatt sig där, känns nu som om den vore tapetserad med sandpapper. Inte kul alls...

Jag passar då alltid på att bli sjuk när jag inte har några riktiga lektioner, när det bara är en massa roliga saker på schemat. Nu sitter jag här med rinnande näsa, värkande hals och en panna lika het som den där killen i filmen vi såg igår. 

Jag hoppas verkligen att jag blir bättre till imorgon för jag vill ju inte missa Slaget om Midgård. Sen vill jag inte missa utsparken på onsdag heller. Eller skolavslutningen på torsdag.

Nej, jag vill vara frisk och pigg så att jag kan njuta av de här sista dagarna i Umeå.

Nu är nästan alla småpryttlar nerpackade i lådor och ena resväskan är fylld med kläder. Jag har även bytt tillbaka till den något osmakliga gröna och bruna gardinen som hängde i fönstret från början. Jag ska packa ner mer i veckan och sedan på lördag morgon blir det till att dammsuga, dammtorka och skura tills rummet är skinande rent. Sen kommer jag låsa dörren, lämna nyckeln, gå och aldrig komma tillbaka.



 

Jag ska ta och börja packa ner lite kläder och saker jag inte kommer använda i veckan. Jag ska faktiskt ta ner mina teckningar också. Det kommer kännas lite tomt då men det är det jag vill. Nu vill jag att det ska kännas att min tid här snart är över.

Idag for vi elevhemsbarn till Norrbyskär. Det var tråkigt att vår älskade Ronja inte kunde följa med, men vi hade kul vi som var där. Fyra meter upp i luften vinglade vi omkring och skrek och svor lite då och då (jag gjorde det iaf). Ett gäng med tolvårigar stod och betraktade oss. De verkade först stöttande och hejade på oss, men sedan började de bli kaxiga. Deras oförskämdheter var dock inget problem då jag fått talets gåva och snabbt kunde kontra med uttalanden av mycket högre klass;)

Sen använde Oskar sin kreativitet till att måla mitt ansikte gult när ett maskroskrig utbröt. Efter att vi utkämpat detta slag, där jag med sorg måste säga att killarna nog klarade sig bättre än vi tjejer, kollade vi in diverse andra underhållande saker. Rutschkanor var en av de sakerna. Tänk att vissa saker blir man aldrig för stor för. Vi avslutade med en tur med ett sött litet tåg innan vi åter klev på färjan som tog oss tillbaka till fastlandet.

Även om pojkarna gjorde sitt bästa för att retas hela dagen så var det nog en av de bästa dagar jag upplevt detta år. Den där castingen jag missade känns helt oviktig och är som bortblåst ur min hjärna.

Nu kan ju inte det roliga fortsätta i all evighet... För bara ett tag sedan låste pojkarna sina rum, gav nyckeln till Anna och sa farväl. Hela dagen har jag gått och sagt till dem att det ska bli så skönt med ett sommarlov efter att ha bott med dem så länge. När det sen blev dags att säga hejdå var det inte alls kul.

Det kommer bli så tomt utan dem...

Jag läste igenom ett mail som jag fick från bostaden nyss.
Det var om en lägenhet jag blev erbjuden att kolla på. Det lät ju bra kan man tycka. Det var dock ett mycket förvirrande mail och jag fick slutligen ta och skriva ett mail till dem för att få dem att förklara så jag fattar.

Nu tänker ni att jag måste vara helt efterbliven, hur svårt kan det va? Jo, jäkligt svårt.

Det stod i mailet att för att kunna se lägenheten var jag tvungen att gå in på sidan och tacka ja. Sen stod det att om jag tackade ja förband jag mig till att ta lägenheten om alla före mig i kön sa nej. Knäppt! Sen stod det att man borde kolla på lägenheten innan man tackar ja. Men man skulle ju tacka ja för att kunna kolla på den..? Och den person som skulle hålla i visningen, den stod det inget nummer till.

Det är INTE lätt för en stackars tonåring att förstå sig på vuxenvärlden.

Alexander säger att jag ska skriva att han är söt så jag gör det. Alexander är söt. Nu har jag gjort det. Alexander försöker sjunga nu, tror jag... Han lyssnar på musik som är som han... Jobbig. Nä, nu var jag inte riktigt rättvis, han är inte jobbig, bara lite... annorlunda.

Jag vill börja städa ur mitt rum snart. Det känns som att nu när slutet ändå närmar sig vill jag att det ska börja närma sig ännu lite snabbare. Så jag tror jag ska börja med det på söndag.

Igår var vi och fikade, ett litet gäng med störda ungar. När jag säger störda menar jag helt underbart, smart, roligt och älskvärt störda.  Tänk vad tråkigt att umgås med tråkiga "normala" människor när man har haft dessa unika, starka personligheter i sin närhet så länge.

Det är inte kul när saker krockar, när man vill göra allt men måste välja bort något. Det är ju självklart vad jag ska välja men insikten om att jag missar något annat kommer ta ifrån lite av det roliga i det jag ska göra... Då hade det nästan varit bättre att inte veta om det andra alternativet.

Nu när jag just hade tänkt skriva ett utomordentligt underbart bra inlägg kom min lärare. Synd för er som nu inte får ta del av detta, som hade blivit ett mästerverk av bokstäver. Sorry.

Börjar 14.20 idag. Skulle inte kännas allt för tungt, om det inte var för att det är den lektionen där vi ska tala om boken. Nu har jag ju faktiskt läst den men ändå. Nu är klockan 11.11 Då får man önska något. Jag ska önska att min spanska blir inställd...

Men över till roligare saker! Jag hittade ett par jeans längst in i min garderob. Ett par mycket fina jeans. Jag har inte sett dem på över ett halvår så nu är det på tiden att de får ta sig ut och följa med på en hemsk spanskalektion.

Nu ska jag äta en apelsin:)