Har följt Ronja och Brittas exempel och provat vårt badkar. Det inte klokt vad trevligt det är att ta ett varmt bad efter att ha gått omkring och frusit större delen av dagen. Sen blir jag så torr om händerna när det är kallt. Har dränkt dem i handkräm för de svider som bara den.

Nu ska jag äta en apelsin och sedan ska jag gå till sängs.

Idag när jag lagade middag lyckades jag hälla ris över typ hela köket (tur att jag har ris för fem år framöver) och då kom jag på en sak jag kan lägga till på min önskelista: Fina förvaringsburkar för ris, pasta och liknande.

Jag har gjort en fin plan på hur jag ska spendera mina eftermiddagar framöver. Jag ska plugga, plugga, äta, plugga och plugga lite till. Jag har börjat ganska bra så nu har jag svenskan avklarad, alltså den skrivna delen. Jag måste fortfarande lära mig det utantill, och helst på ett sätt som gör att det tar mycket längre tid att säga än det egentligen gör. Så har jag gjort en riktigt fin inledning på min uppsats i historia. Tyvärr räcker det ju inte med bara en inledning.

Och nu blev jag sugen på något gott...

Som det här:

Eller det här:

Eller det här:

Eller det här:


Eller varför inte alltihop?

Nä nu ska jag plugga och sen, om jag pluggat bra, ska jag belöna mig själv med en lussebulle:)

Spelade coronne med min bror nyss och vann. Han är nu i upplösningstillstånd. Han älskar verkligen att vinna och hatar att förlora. För husfridens skull borde jag låta honom vinna men jag är likadan, älskar att vinna och hatar att förlora.

Åt lunch själv som en stackars utmobbad. Men det var bara för att jag var så hungrig och min klass skulle vänta på Matilda men det orkade inte jag. Så jag väntade inte utan gick och åt min köttbullspytt i ensamhet.

Snart ska jag gå till busstationen och ta bussen hem. Måste se till att gå i tid då jag har ett elakt skavsår på ena hälen som saktar ner farten ordentligt.

Och det ska bli så trevligt:)

Har suttit på kafé station med Emilia i drygt fyra timmar idag.
 Den flickan förstår mig så bra.

Var och såg på bio denna kväll. Harry Potter var det som gällde och jag fick sällskap av fina Emma som virkat sig en fin mössa och bara var allmänt fin och trevlig som vanligt.

Imorgon ska jag träffa en annan fin människa. Ska ta en fika med Emilia och det lär bli fint och trevligt det med.

Nu ska jag sova för biobesök tar på krafterna.

Nu är det slut på potatis. Vill man ha nya får man betala. Men jag vill inte betala (vill inte stjäla heller) så jag tror jag helt enkelt får klara mig utan potäter ett tag.

Nu hoppas jag att far min inte är så upptagen för jag tänker nämligen ringa honom nu, och då är det bäst för honom att han svarar.

Igår stod jag i ett kök någonstans på Umedalen och bakade lussebullar och pepparkakor i fem timmar. Det tog på en att stå upp så länge med kaveln i ena näven och en pepparkaksform i andra men resultatet av allt slit blev så fint och gott så smärtan i fötterna glömdes snart bort. 

Nu har jag frysen fylld till jul:)

 

Det här inlägget är till min bror.

Grattis till femton fina år här på jorden! Tänk vilken tur du haft som fått dela dem med en så fin storasyster;) Jag hoppas du får en underbart fin födelsedag även om nu inte jag är där och sätter guldkant på den. Ät en, två eller tre bitar tårta för mig också ikväll och ha det så bra som du bara kan.  

Nu tänker du kanske: "Jaha? visserligen är det en utomordentligt fin text hon har komponerat men hon tror väl inte hon ska kunna komma undan med det som en födelsedagspresent va? SÅ fint var det inte."

Nej, det gör jag inte. Jag känner ju dig.

Du ska få en superfin present faktiskt. Min present till dig är nämligen kvalitetstid med den typ bästa människan på jorden (alltså mig). Jag tänkte att du kunde få tillbringa en hel helg här i min underskattade närhet. Troligtvis börjar nu en svag känsla av obehag tränga sig på men kanske håller den sig undan om jag tillägger att jag bjuder dig på bio, mat och fika?

Så vad säger du? Duger det som present?


P.S. Nämnde jag att de har ett stort utbud av dataspelsbutiker här? 

Hade en enda lektion idag. Efter vi slutat gick jag med några trevliga tösar på stadsbiblioteket för att kolla efter julsagor till berättandet vi håller på med på teatern. Jag vill så gärna berätta Karl-Bertil Jonssons julafton men jag tror inte sjuåringar skulle uppskatta den lika mycket.

Blir en kort dag imorgon. Det ska bli så skönt:)

Nu väntar disken.

Idag hade vi HLR på idrotten. Vi lärde oss att man får vara självisk (Du ska inte riskera ditt eget liv för att rädda någon annans), att man ska göra hjärtkompressioner i takt till staying alive (passande namn va?) och att om du bryter den medvetslöses revben så gör du troligtvis rätt (det vill säga om människan i fråga inte har någon puls alltså, för annars gör du allt i onödan).

Till vår hjälp hade vi en liten HLR docka som hette MiniAnne. Hon såg ut som en skallig gamling som just avlidit. Och då menar jag inte den trevliga, fina sortens gamling, utan den som passar i skräckfilmer.

Jag läste en artikel i helgen om att vi dagdrömmer ca 46% av vår vakna tid. Läste i samma artikel att man blir deppig av att dagdrömma. Jag dagdrömmer nog mer än 46% av dagen. Jag borde ju ha tagit fram rakbladen för länge sen tycker man...

Var jag lite okänslig där kanske? Jaja, finkänslighet har aldrig varit min starka sida.

Normala människor partajar inte klockan fem på en vardag. Våra grannar är inte normala.

Nu ska jag äta pasta med köttfärsås.

Såg fram emot att vara hemma redan innan nio. Så blev bussen några minuter försenad och jag fick springa till vasaplan. Just som jag rundar hörnet vid biblioteket ser jag hur baklyktorna på min buss försvinner bort. Då svor jag ordentligt, men tyst för mig själv för att inte väcka uppmärksamhet. Vissa tycker det är lite obehagligt när folk drar ramsor med svordomar rakt ut i luften. Jag tyckte i alla fall det förra veckan när jag åkte buss och mannen i sätet bakom mig och Emma började svära när vi kom till Vännes och sen drog en svordomsramsa var tionde  minut tills vi kom till Umeå. Underligt och obehagligt var det ja.

En till sak som var smått underligt och obehagligt var när jag väcktes på bussen idag någonstans mellan Bjurholm och Vännes av att en tant slog huvudet i mitt smalben. Kan ni förstå vad konstigt? Jag satt ju inte ens bredvid någon och om jag hade gjort det så skulle ju min bussgranne knappast haft sitt huvud i nivå med mina ben va? Jag förstod snart att det var damen i sätet framför som försökte få tag på sitt bälte. Hon måste ha tyckt att det var verkligt viktigt med bältet då hon krälade runt på ett bussgolv för att få tag på det. Sen kan man ju fråga sig hur säkert det var...

Har ni tänkt på hur konstigt Vännes ser ut?
Stavas visst  Vännäs...

Alltså ordet, inte stället.

Nu är Ronja här så vi ska äta farsdagstårta helt utan någon far i närheten.

Men jag kan tänka lite extra på pappa:)

Det finns nog inget som är så roligt som att kolla i gamla fotoalbum. Jag var så söt när jag var liten så det är inte klokt. Å Johannes var till och med ännu sötare med runda kinder och busiga ögon. Och vi hade båda förmågan att göra de mest knasiga miner framför kameran.

Skulle så gärna vilja skanna in dem på datorn. 


 

Hade utvecklingssamtal alldeles nyss.

Att jag är duktig och mår bra var det vi kom fram till.

Nu ska jag sitta här i skolans bästa korridor ett tag innan det är dags för att gå till busstationen. Jag ska hem igen i helgen och det ska bli så skönt. Inte för att jag håller på att bli galen på Britta och Ronja eller så...

Jag ska bara lämna min ena familj ett tag för att umgås med min andra:)

Vi såg Precious idag på blocket.

Jobbig film.

Men bra.

Igår var en mycket trevlig kväll.

Men, jag lämnar det för nu ska mitt lov få ta lite plats här hade jag tänkt.

---

Vädret var inte alls så bra de första dagarna av lovet. Det var grått och trist. Jag satt bara inne och läste och stickade. Bakade lite gjorde jag också.

Men sedan kom den dag då solen sken och jag gick ut och förstod varför jag älskar platsen jag bor på.

Johannes tjatade hela lovet om att få ta ut skotern. Det var på min ryggs bekostnad vi till slut fick fram en av skotrarna ur det fina skotergaraget pappa och Johannes byggde i sommras. Först efter att Johannes fipplat med tändstift och liknande en bra stund. Sen var det en glad bror (han var olidligt sur innan han fick lov att ta fram skotern) som körde iväg över snön.




Så åkte vi lite spark också. Alltså både jag, mamma, Johannes och Linnea på vår lilla spark, nerför en ordentlig backe. Johannes gav mer och mer fart medan Linnea skrek att vi skulle sakta ner, jag skrattade som en tokig och mamma klagade på att hon höll på att förfrysa baken där på sparkens isiga sits.

En dag som gjorde lovet minnesvärt.

Ska bjuda klassen på muffins.

Ska också försöka få rum med hela högen här ikväll.

Nä men det är bara typ tio personer så det ska nog gå.

Sen ska jag blogga mer ordentligt senare idag, eller imorgon kanske det blir.

Om lovet ska jag berätta då.

Ojoj! Nu höll jag på att lyckas bränna muffinsen.

Fingret lyckades jag bränna:(

Musik är nog det mest magiska som finns. En låt kan ändra hela ens sinnesstämning. De låtar som lyckas bäst med detta är ofta de lite äldre låtarna, de som känns äkta och levande. 


Do you remember when we used to dance

And incidents arose from circumstance

One thing led to another, we were young

And we would scream together songs unsung
  

I fredags lånade jag tre böcker. Två av dem fick jag be den trevliga bibliotekarien att ta fram ur magasinet. Jag förstod genast varför de stod där. Ingen människa kan väl tro att en bok som ser ut som denna kan vara det minsta underhållande.


Men, döm inte boken efter omslaget. 
Innehållet, nästan åttahundra sidor fulla med text, verkar inte vara allt för tråkigt.

Så här fina muffins rörde jag ihop igår.



Ska avnjuta en nu:)