Ja, jag behöver mina nycklar.
Ibland uppskattar jag sådant som alla kanske inte uppskattar. Som ett samtal vid kvällsfikat där ingen fattar någonting och ingenting har något sammanhang. Visst låter det alldeles, alldelels...underbart? Okej, det är nog att överdriva men det var faktiskt riktigt trevligt med ett ytterst oseriöst och förvirrande samtal.
Överskriften har kanske inte heller något sammanhang, tror ni, och ni fattar ingenting. Visst känns det ganska bra ändå? Lite trevligt förvirrande sådär...
Nu ska vi umgås, bara så du vet.
Jag är så stolt över mig själv! Jag har läst den där jäkla boken på spanska nu. Jag förstod inte detaljerna men jag har ju själva historien klar för mig. Jag lär ju inte kunna berätta om den på spanska dock... äh, jag får mitt G ändå.
Jag äter godisar som säkert är fullproppade med E-nummer och annan skit, men de är goda. Jag fick dem av Alexander, han gillar visst inte lakrits. Jag svarade först artigt nej. Då beskyllde han mig för att var storbjudd och då var jag ju tvungen att ta emot dem. Sen var jag också tvungen att umgås med honom men det var inte allt för farligt. Han sjöng i alla fall inte, så det var ju nästan trevligt...nästan;)
Sol idag!
Vakna. Läsa läxan. Somna. Vakna. Gå till skolan (inte riktigt ända till skolan, bara till gräsplanen utanför matsalen). Spela brännboll. Förlora. Gå hem. Duscha. Det är vad jag hunnit med idag. Nu sitter jag här med trasiga strumbyxor (jag hittade ett par hela precis efter att jag tagit på mig de trasiga..) och äter ett mycket välsmakande äpple.
Nu ska jag kämpa vidare med den där förbenade spanskan.
I'm a dead man...
Min underbara klsskamrat Matilda skickade mig ett litet sms idag. Hon hade kollat med vår spanskalärare om vi var tvungna att läsa den bok på spanska som vi började med för flera veckor sedan. Vi har in i det sista hoppats att vi ska slippa de här sista lektionerna och inte behöva arbeta något med boken. Nu ser det mörkt ut, vi SKA ha läst ut boken till på tisdag. Vi SKA också prata om den på lektionen och då är det ju bra om man vet något om handlingen. Eftersom jag läst cirka en halv sida känns det ganska tungt nu.
Jag borde alltså läsa så mycket jag kan ur den där boken. Jag gör inte det, jag kollar på film. Har sett två nu, ska se en till tror jag...
Stig in bara, jag har tid som jag ej kan hantera
Tid är inte så lätt att hantera alltid. Jag har snott med mig en hel hög med filmer från Anna men jag hade ju så trevligt med tjejerna så det fanns ingen tid för film ikväll inte. Det får nog bli en hel dag av film imorgon då. Eller det blir ju idag eftersom klockan slagit tolv och lördagen övergått till söndag.
Nu kom Britta och Ronja för att våldgästa mitt rum. Det får de så gärna.
Du kommer bli saknad
Nu är det ännu närmare sommarlovet och jag längtar så otroligt mycket efter den dag då mina föräldrar kommer upp, packar in mina saker i bilen och tar med mig hem.
Igår spenderades kvällen på Kafé station. Där hade jag det så trevligt i sällskap av Elin, Britta och Anna. Nästa år bor inte Elin kvar här i Umeå och det är så dåligt så det är inte klokt vad dåligt det är. Orsaken till att hon flyttar är dock inte dålig. Elin följer sin dröm och det beundrar jag henne för. Sen finns det ju bussar också:)
Go Ella!
Jag har dregel på min kudde, och det är inte mitt. Det är mycket elakt att dregla på andras kuddar tycker jag!
Idag var jag och kollade på ett spektakel kallat Brännbollsyran. Där var det fulla människor som slog, fulla människor som sprang, fulla människor som kastade och fulla människor som skrek en massa. Nu låter det ju som att alla var fulla, och det var de. Fulla av glädje och kämparglöd. Sen var ju ganska många fulla med alkohol också och det gjorde deras spel lite mer spännande då de inte riktigt kunde stå på benen alla gånger.
Till middag idag fick vi tacos. Jag åt så mycket att jag inte behöver äta mer i helgen, och på det sättet spara pengar. De pengarna kan jag göra något roligt för, som att gå på bio, eftersom det är mycket viktigare än mat ju.
Nu vill jag ha godis, men jag har slutat äta det... Livet känns tungt.
Nej, du är inte så bra på att dansa.
Jag behöver verkligen ett sommarlov nu. Jag blir alldeles utomordentligt jäkla uttröttad av att bo i denna korridor. Jag älskar det här slitna stället med noll ljudisolering och det kommer bli tungt att ta förväl... men det är nog ändå bra att få lite omväxling. Typ lugn och ro.
Sen längtar jag hem som bara den. Jag saknar mina föräldrar, mina syskon, mitt lilla rum med snedtak, våra katter, min akrylfärg, mina penslar, min Lenita och massvis med andra saker som bara finns där hemma...
Mellanslagsproblem
Dagen inleds med plugg på skolan, fast jag börjar först om typ en timme. Plugget går sådär. Jag är inte så fokuserad som jag borde med tanke på provet som jag har i eftermiddag. Sen går det inte bättre när man blir störd av personer som inte tror på att man faktiskt bryr sig om skolarbetet.
Så har en av mina tangenter fått nån knäpp så jag måste trycka på den hårt för att den ska reagera. Detta innebär också att jag måste gå tillbaka och göra massa mellanslag där alla ord sitter ihop. Drygt!
Jag blir galen snart!
Jag har planerat att gå och lägga mig hela den senaste timmen, men två små pojkar planerade något annat. Nämligen att försöka driva mig till vansinne.
Nu ska jag sova och drömma om hämd...
Nedräkning
Vet ni vad jag ägnar mig åt, en kväll som denna?
Jo, jag tvättar mina kläder. Det är när jag gör sådant som jag känner mig riktigt stolt över mig själv. För det är ju inte det minsta kul att tvätta men jag tar mitt ansvar och gör det ändå. Sen är jag ju också så illa tvungen om jag inte vill gå utan kläder.
Nu är det bara drygt två veckor kvar. Jag kommer sakna det här stället så himla mycket...
Jag kommer sakna Elins busiga ögon, Ronjas smittande skratt, Brittas kloka ord och jag kommer också sakna de lagomt trevliga bråk jag har med de konstiga figurer som går under namnen Oskar och Alexander.
Snuvad på sömn
Jag tog mig med stor möda upp ur sängen denna morgon, drog på mig kläderna som i slowmotion och hasade mig ner till frukosten. Jag snörvlade och nös och höll på att snora i gröten (liten överdrift kanske). Sedan tog jag mig iväg till skolan där jag med tunga ögon sitter med mina klasskompisar och väntar på att lektionen ska börja.
Läraren börjar bli lite sen och Matilda kollar läget på fronter. Där står att läraren är sjuk och att vi kunde ha tagit en trevlig sovmorgon allihopa. Det sista stod inte men det var ju så, man kunde i detta nu slumrat sött i sin säng och drömt om härliga ting.
Istället sitter man här, trött och småsur, och bloggar.
Korta klubben
Denna dag innehöll i en lektion, som det fasansfulla spanskaprovet tagit i besittning. Då jag inte fattade mycket mer än att det handlade om oliver på första delen tror jag inte att det gick så bra... men det känns ändå helt okej faktiskt.
Och denna vackra fuktiga kväll känns mer än okej då den har spenderats i ytterst trevligt sällskap, bestående av de två tokstollarna Britta och Anna. De är så galna så man blir alldeles varm i hjärtat. Gudarns va jag tyck om dem!
Igår såg jag att jag glömt sladden till kameran sist jag var hemma, så jag kan inte föra över bilder till datorn och då kan jag ju inte helle rlägga upp bilder här så denna blogg blir troligtvis utan bilder fram till sommarlovet. Tills dess får ni nöja er med min utsökta, om än inte helt rättstavade, skrivkonst.
Trött liten dikt
Sitter just nu på mitt rum, känner mig så trött och dum.
Borde plugga spanska ord, finns det något värre på vår jord?
Lunchen min den var så fin, en macka och en apelsin.
Ut genom fönstret jag kastar en blick, gud vilket tråkigt väder vi fick.
Jag skickade ett sms till min mor, inte far, men på guidad tur på skansen hon var.
Hon har fullt upp med att titta på djur, jag tror minsann jag ska ta mig en lur.
Nej duscha det är vad jag ska, då kommer allt säkert kännas så bra.
En riktig poet, det är vad jag är;)
Nostaligisk
Idag for min mor och syster iväg på skolresa till Stockholm. Det får mig att minnas och längta tillbaka till tiden när jag själv åkte på skolresa.
Jag minns all försäljning av lotter och liknande, det som finansierade resan. Jag minns hur vi förhandlade om fickpengar. Jag minns den stora godispåsen som inhandlades dagen före, allt packande innan och avfärden från skolgården tidigt på morgonen. Jag minns hur en bunt med ungar packade in sig i en buss tillsammans med sina stressade föräldrar, som absolut inte fick sitta brevid en. Sen följde alltså ett par hektiska dagar där man skulle hinna se så mycket som möjligt, klämma in minst ett besök i någon gammal kyrka och ägna en dag åt shopping som de flesta bara blev trötta av. Självklart skulle man också hinna spela fotboll och brännboll på kvällarna, barnen mot de vuxna. Det var tradition att eleverna vann och att de vuxna fuskade och sa att de vann. Min lärare lyckades nästan varje år skjuta fotbollen mitt i magen på mig, så det bev också det en liten tradition. På vägen till resemålet fick godis ej förtäras i bussen men på hemvägen var det fritt fram. Jag förstod aldrig riktigt varför det var så... gjorde det inget om vi spydde lite på hemvägen..?
Så minns jag hur otroligt kul det var och att skolresan var det man brukade börja längta till redan första skoldagen varje läsår.
Ja, det var tider det... men den här tiden är helt okej den också.
No hablo español...
Kursprov i spanska imorgon.
Tränar jag som en idiot på imperfekt? Har jag råpluggat preteritum? Kan jag alla lägesord? Fattar jag var alla artiklar ska stå? kommer jag klara provet? Har jag kvar några sådana där små utsökta lakritsgodisar?
Svaret på alla dessa frågor: Nej
Jag har kommit på att det är ju riktigt trevligt att blogga, även om ingen är särskilt inresserad av vad jag har att säga... Sen är det också otroligt kul med kommentarer...
FIN VINK, FIN VINK
Mina arma armar...
Idag har det varit betygsnack hela dagen. Först på teatern sen på idrotten och slutligen på matten. Vi hade brännboll på idrotten också och det var roligt, fast jag var ju bara bra på att skrika och inte på att spela... men jag skyller på att jag hade sjukt mycket träningsverk fortfarande efter att Alexander lurade mig till alla de där armhävningarna. Hans syn på vad som är roligt är konstig...
Umeå i mitt hjärta
Jag är trött och ska gå och sova, men först vill jag bara skriva ner vad jag känner just nu.
Det bara slog mig liksom, hur mycket jag gillar Umeå och då speciellt folket jag lärt känna här. Det slog mig också att även om jag längtar som en tok till sommarlovet, kommer det bli tungt att lämna detta. Speciellt svårt blir det att lämna den lilla "familj" jag fått här...
Nej nog med dystra tankar, nu ska här sovas!
Kulturnatta!
Nu när jag kommit på att mitt internet visst funkar måste jag ju skynda mig att skriva ett inlägg!
Efter den här helgen kan jag berätta att improshow är hur bra som helst, att det är mycket roligare att se en live-spelning om Anna är där och headbangar bredvid en (okej, nästan allt är roligare om Anna är med), att jag faktiskt tycker det är helt okej med mycket folk på samma ställe, att mina klasskamrater var helt underbart bra modeller och en annan var också en underbart bra designer, att jag var grymt bra på att tränga mig framåt i publiken och att jag nu är så trött att jag knappt kan hålla mina ögon öppna...
Bullar och barn
Barn, barn, barn. Små barn med målade ansikten och lite större barn i form av teater-tvåor och film-ettor. Alla dessa barn fick vi visa upp vår teater för, och det var så roligt så man glömmer helt bort all stress och panik som utspelar sig timmarna innan. Sen fick vi STORA kanelbullar och festis av våran lärare:)
Även om det var kul så tog teatern ändå på krafterna. Igår kväll när jag skulle läsa min bok kände jag hur ögonen ville falla ihop så jag tänkte att jag skulle vila dem lite... Jag sov i över en timme och när jag vaknade var mina ögon rödare än tomater då jag hade somnat med linserna i. Sen kände jag mig sur och helt desillusionerad resten av kvällen och gick till sängs tidigt.
Och så vill jag bara få lätta på hjärtat och säga att: Jag HATAR Windows 7!!
Hejdå kära vän
Nu ska vi lämna in våra datorer till teknikerna, mitt i all stress inför barnteatern, och så är de inte här! Säger de att vi ska lämna in dem mellan tio och tolv så ska de vara här klockan tio så att vi kan göra det!
Nu kommer de...
Hejdå på ett tag!
Kann inte stava ordentlit
Efter vår sista lektion idag tränade vi i vår grupp inför barnteatern imorgon. Jag skadade mina knän svårt och blodet sprutade! Nej, det gjorde det ju inte men mina fina strumpbyxor som tillhör min kostym blev lite blodiga under ena knät. Det var bara till att sno det näst sista plåstret ur dans-korridoren, sätta det på såret och sen fortsätta öva.
Jag vandrade ut ur skolan när klockan just slagit fyra, och med ett par ömmande knän gick jag hemmåt i den gassande solens strålar. Jag gick som om jag hade haft djävulen själv efter mig och när jag kom fram till middagen fick jag torka svetten ur pannan med en servett. Jag avbokade även den planerade filmkvällen. Alltså kan jag få sova lugnt i några nätter till.
Ja Ronja, jag vet inte hur det ska gå för mig i svenskan... Jag får bara vara glad åt att min lärare inte läser denna blogg, för då hade hon troligtvis satt IG direkt!
Och jo, nog är du söt som bara den ibland;)
Skrivandes med Julia mittemot
Kanske blir det skräckfilm ikväll med Julia. Då lär jag ju försöka hålla mina korridor-kompisar vakna så länge jag kan hädanefter, då jag inte kommer att kunna sova på några veckor. Jag gillar skräckfilm, fast ändå inte. Jag blir ju så skrämd...
Något som är ännu läskigare än skräckfilm är kursprovet i spanska jag ska ha nästa vecka. Jag vill inte tänka på det, eller på den bok jag borde börja läsa på spanska.
Men nästa år blir det ingen spanska!
Ingen matte och ingen spanska, det känns som att nästa läsår blir ett bra läsår:)
Kaotiskt
Denna kväll var jag och såg en repetition av en föreställning som hette; "Om nu kärnfamiljen är så jävla fet- varför behöver den då så mycket propaganda?" Mycket långt namn till en mycket bra teater. Den ska ha premiär i helgen och de såg ut som att skådespelarna hade full koll på allting.
Annat kan sägas om vår barnteater, som vi ska spela upp på torsdag. Men ur det rådande kaoset ska vi nog se till att få fram den bästa barnteater vi någonsin gjort! Vi har ju inte gjort någon annan så pressen är inte allt för stor...
Hejdå mattematik!
Nationella prov i matte, i fyra timmar, är ungefär lika behagligt för hjärnan som det är för tänderna att dricka te och äta glass samtidigt. Innan tänker man "jo men det här borde funka..." sen när man börjar inser man vad hemskt det faktiskt är. Detta gäller då både te+glass och nationella.
Det positiva i detta är att jag nu har haft mitt sista matteprov! Jag kunde välja att läsa Matte C nästa år men jag valde med glädje bort det för att istället läsa pedagogiskt ledarskap. Jag tror jag får mer användning av det då jag i framtiden vill bli någon som bossar runt med folk, på ett pedagogiskt vis;)
Och det positiva i problemet med te+glass är att man kan ju helt enkelt skita i att dricka te.
Nu fick glassen och teet mig att tänka på Emilia och Lenita... saknar dem nå fruktansvärt!
Inget hopp om att kunna hoppa...
Förra veckan fyllde ju min syster år och då fick hon en studsmatta.
Min bror for omkring som en liten akrobat på den där mattan och det såg ju så roligt ut. Alltså klev jag upp på mattan i förhoppning om att kunna göra något liknande. Jag hade dock redan uteslutit volter då jag inte är helt ovetande om att min fysik kanske inte är den bästa.
Men jag kunde inte ens hoppa och landa på knäna utan att mitt ena knä skrek av smärta. Jag börjar undra om min kropp blivit utbytt med en sextioårings... Jag var i alla fall ungefär lika vig som ett järnspett och spänstig som ett kylskåp.
Min bror sa att jag inte fick lägga ut kort på honom...
men här ser man ju inte hur han ser ut så då är det ju lugnt.
Smått störd
Det har inte hänt mycket idag. Jo det har det, men det går inte att med ord beskriva det som sker när en klass bestående av mindre strukturerade estetare ska ljussätta scenen, göra klart scenografi och ha genrep och typ tusen andra saker.
Därför berättar jag lite om gårdagen istället.
"Vad störd du såg ut då" sa min pappa till mig igår vid lunch.
Ja det var väl gårdagen det...
Konstnärsdrömmar
I helgen kände jag ett stort behov av att få utlopp för min kreativitet. Jag dukade alltså upp med penslar och färg och satte upp en liten canvasduk på mitt fina staffli. Sen fick kreativiteten flöda.
Jag tror jag kommer bli en ny van Gogh, eller kanske inte...
Han cutta ju av sitt öra också så han var nog lite knäpp, och jag vill ju inte bli nån störd konstnär med örsnibbskomplex.
Här är i alla fall mitt otroligt vackra alster;)
Ikväll är det buss till Umeå som gäller.
En liten hyllning
Det här inlägget tänkte jag tillägna Ronja som har gjort min blogg så fin.
Jag skulle kunna berätta att Ronja är rolig, pålitlig och otroligt smart. Jag skulle också kunna säga att hon har en kreativ, lysande personlighet som får alla andra att le. Och att hon är stark, självständig och beundransvärd, eller att hon alltid får en att känna att man är bra precis som man är.
Men jag tror att de flesta redan vet detta..
så jag nöjer mig med att säga att Ronja, hon är en helt OK brud.
Min syster har kalas idag så
nu ska jag sno åt mig lite glass och kakor.
Gott!!
Ett litet matvrak
Jag har tillbringat kvällen hos den underbaraste av alla underbara, Lenita.
Hon var lite sjuk men jag tog gärna risken att bli smittad då jag inte träffat henne på tusen år känns det som. Vi pratade, pratade och pratade. Vi är bra på att prata.
Mitt i allt prat tog vi också en paus för att kunna stoppa i oss alldeles för mycket tacos. Det är otroligt hur mycket mat en liten person på 158cm. kan vräka i sig. (skolsystern tog ifrån mig allt hopp om att nå 160cm.)
Nu, Sova!
Morgonaktivitet
Vädret är inte det bästa idag men jag har ändå tillbringat förmiddagen med att spela enmansbrännboll på grusvägen utanför huset iförd min brors gummistövlar. Enmansbrännboll innebär att jag slår bollen, kutar och letar rätt på den i snön, får snö och gegga i stövlarna, kutar tillbaka och upprepar detta gång på gång.
Kul.
Soffa, check!
Nu har alltså Britta fixat en soffa, en otroligt viktig del av ett boende. Det är i, på, och om man känner för det, under denna som man ska kunna koppla av och ta det lungt efter en lång jobbig skoldag. Dock saknas en nästan ännu viktigare del.
En lägenhet.
En del av min syster
Nu när jag kommit underfund med hur jag skriver ett inlägg måste jag ju också försöka mig på att lägga upp en bild. Så därför lägger jag upp en bild på min söta syster som fyllde tio år igår. Nu syns ju bara halva hennes ansikte, men det är ju en fin halva:)
Innehåll
Ja nu har jag alltså en blogg.
Vad ska jag fylla den med då?
Ja antar att jag kommer fylla den med vad jag känner för. Jag kommer säkert vara ganska flummig ibland men andra gånger kommer jag säkert vara hur seriös som helst och ta bloggandet på största allvar.
Jag kommer i alla fall aldrig att skriva om bantningskurer eller bröstförstoringar, och lägger jag någonsin upp en bild innehållande stora plutande läppar måste ni ringa psyket och se till att jag blir tvångsintagen. Allvarligt.
Ses!
Kunde inte stå emot..
Ja, nu är vi alltså här...
Hur gick det till?
Jo det började redan för några månader sedan.. sakta men säkert. Först hände det bara någon enstaka gång, kanske en i veckan och jag sa till mig själv att jag hade allt under kontroll. Men sen började det hända allt oftare, och flera åt gången. Två, tre fyra, fem.. Jag var snabbt uppe i kanske tio, åtminstonde åtta per dag. Jag kunde inte stoppa det som nu blivit ett beroende.
Efter att ha lärt känna nya människor kände jag också av pressen mer och mer.. och slutligen kunde jag inte stå emot längre. Så jag gav efter och tog det ett steg längre.
Så nu läser jag inte bara bloggar, nu har jag en egen också.
Nöjd nu Ronja?
