Ja, jag behöver mina nycklar.


Ibland uppskattar jag sådant som alla kanske inte uppskattar. Som ett samtal vid kvällsfikat där ingen fattar någonting och ingenting har något sammanhang. Visst låter det alldeles, alldelels...underbart? Okej, det är nog att överdriva men det var faktiskt riktigt trevligt med ett ytterst oseriöst och förvirrande samtal.

Överskriften har kanske inte heller något sammanhang, tror ni, och ni fattar ingenting. Visst känns det ganska bra ändå? Lite trevligt förvirrande sådär...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0