Såg fram emot att vara hemma redan innan nio. Så blev bussen några minuter försenad och jag fick springa till vasaplan. Just som jag rundar hörnet vid biblioteket ser jag hur baklyktorna på min buss försvinner bort. Då svor jag ordentligt, men tyst för mig själv för att inte väcka uppmärksamhet. Vissa tycker det är lite obehagligt när folk drar ramsor med svordomar rakt ut i luften. Jag tyckte i alla fall det förra veckan när jag åkte buss och mannen i sätet bakom mig och Emma började svära när vi kom till Vännes och sen drog en svordomsramsa var tionde  minut tills vi kom till Umeå. Underligt och obehagligt var det ja.

En till sak som var smått underligt och obehagligt var när jag väcktes på bussen idag någonstans mellan Bjurholm och Vännes av att en tant slog huvudet i mitt smalben. Kan ni förstå vad konstigt? Jag satt ju inte ens bredvid någon och om jag hade gjort det så skulle ju min bussgranne knappast haft sitt huvud i nivå med mina ben va? Jag förstod snart att det var damen i sätet framför som försökte få tag på sitt bälte. Hon måste ha tyckt att det var verkligt viktigt med bältet då hon krälade runt på ett bussgolv för att få tag på det. Sen kan man ju fråga sig hur säkert det var...

Har ni tänkt på hur konstigt Vännes ser ut?
Stavas visst  Vännäs...

Alltså ordet, inte stället.

Nu är Ronja här så vi ska äta farsdagstårta helt utan någon far i närheten.

Men jag kan tänka lite extra på pappa:)