Igår var en mycket trevlig kväll.

Men, jag lämnar det för nu ska mitt lov få ta lite plats här hade jag tänkt.

---

Vädret var inte alls så bra de första dagarna av lovet. Det var grått och trist. Jag satt bara inne och läste och stickade. Bakade lite gjorde jag också.

Men sedan kom den dag då solen sken och jag gick ut och förstod varför jag älskar platsen jag bor på.

Johannes tjatade hela lovet om att få ta ut skotern. Det var på min ryggs bekostnad vi till slut fick fram en av skotrarna ur det fina skotergaraget pappa och Johannes byggde i sommras. Först efter att Johannes fipplat med tändstift och liknande en bra stund. Sen var det en glad bror (han var olidligt sur innan han fick lov att ta fram skotern) som körde iväg över snön.




Så åkte vi lite spark också. Alltså både jag, mamma, Johannes och Linnea på vår lilla spark, nerför en ordentlig backe. Johannes gav mer och mer fart medan Linnea skrek att vi skulle sakta ner, jag skrattade som en tokig och mamma klagade på att hon höll på att förfrysa baken där på sparkens isiga sits.

En dag som gjorde lovet minnesvärt.