Speciellt inte levande stråkmusik.

Det klev på två kvinnor med varsin fiol på vasaplan. Vid nästa hållplats hade de börjat spela där de satt på sina typiska slitna säten som kännetecknar lokalbussarna här. Det var kanske den bästa stunden på hela dagen hittills. Inte för att resten av dagen inte varit bra, utan för att det var så speciellt. En känsla av oveklighet infann sig. Det var nästan magiskt på något vis... även om det egentligen var mycket enkelt, två kvinnor med varsin fiol.